2008 Dra åt Åland

Dra åt Åland  30/5 – 1/6 2008 

En reseberättelse som börjar i dur och slutar på Akademiska i Uppsala.

Men vi tar det från början.
Vi var 8 personer som samlades kl. 10.00 på fredagen vid Brakless klubbstuga. Solen stekte från en klarblå himmel och färdledaren Lasse sade att vi tar en matrast i Uppsalatrakten.
Vi åkte i ett behagligt tempo och färdledaren fick inte stopp på hojen förrän vi var i Älmsta där vi stannade på en grekisk restaurang för en bit mat.
Det blev genomgående Pizza och restaurangen var verkligen pyntad med blommor. Till och med på toaletten låg det rosor på handfatet. Maten smakade bra och mätta och belåtna klev vi på hojarna igen och efter 3 mil var vi i Grisslehamn. Sjöresan var mycket lugn och havet låg nästan spegelblankt.
Efter landstigning i Ekerö hade vi en kortare resa till Mariehamn där vi var inbokade på Pensionat Solhem som ligger 3 km. söder om stan.
Ett mycket trevligt ställe och vi fick ett helt annex för oss själva. Vi hade ca. 50 meter till havet och där nere låg en sjöbod som vi fick disponera.
Vi hade beställt middag på Pensionatet och efter en härlig måltid drog vi oss till sjöboden där vi satt till sena kvällen och såg solen gå ner över Sverige.
Här diskuterades alla ämnen från Harrisburg till senaste skvallret i bekantskapskretsen. Vi tittade på ejder, fiskmås och svan och lyssnade på  koltrastens drill. Vid midnatt gick vi och lade oss.
Lördagen bjöd också på strålande väder och vi grenslade hojarna och åkte nästan så långt söderut som man kan komma från Mariehamn. Vi stannade vid hamnen i Järsö. Nu åkte vi norrut och på Getaberget intogs en fika. Vi åkte mycket kringelvägar och de flesta var belagda. Några bitar var grusväg men de var fina med ett lager av rödaktig grus.
Nu var det Bommarsunds Fästning som gällde. Det är en kvarleva från 1830-talet då Ryssland hade erövrat Åland från Sverige. Bygget höll på i 45 år och blev aldrig färdigbyggt. Det är pampiga murar som idag kan beskådas.
Ett kort tankningsuppehåll gjordes på tillbakavägen och här kostade bensinen 1,59 Euro. Sedan blev det ett stopp vid Ålands enda slott nämligen Kastelholms slott. Eftersom det kostade 5 Euro att gå in fick det bli en fika istället.
Dagens sista anhalt blev utsiktsplatsen ”Uffe på berget” där vi satt en stund på klipporna och tittade ut över landskapet. När vi anlände till pensionatet hade vi åkt 18 mil.
Middag var beställd även på lördag kväll och i vanlig ordning avslutades kvällen i sjöboden där färska blommor stod på bordet.
Hemresedagen (söndagen) bjöd även på strålande sol och vi skulle ta lite småvägar på tillbakafärden mot Ekerö men alla vägar vi kom in på var grusbelagda efter en bit så vi tog stora vägen till Ekerö.
Hemresan var lika lugn som utresan men sen började problemen.
När vi skulle åka av färjan var det en MC som bara gick på en cylinder.
Vi hankade oss fram till Älmsta där det fanns en öppen mack som hade tändstift.
Efter Uppsala tog vi en bensträckare och när vi skulle åka därifrån vägrade en MC att starta. Vi skulle springa igång den och när den startade ramlade en person och blodet sprutade från lillfingret som hade en helt annan vinkel mot normalt.
Det fick bli en omplåstring och som tur var hade vi både sjukvårdskunnig personal och första förband.  Nu ställdes kosan mot Akademiska sjukhusets akutintag och efter flera timmars väntan kom han ut med handen i ett stort paket.
Inget var brutet och inga senor var av men ledkapseln hade fått sig en smäll.
Under tiden hade Lasse P. ringt till Ronny H. som satt sig i bilen med släpkärra och kom och hämtade både hoj och sjukling.
Det blev ett tråkigt slut på en resa som hade fungerat så bra från början.
Totalt åkte vi 73 mil på dessa tre dagar och Åland är verkligen att rekommendera eftersom det är korta avstånd och fina MC-vägar.

Lasse Fröjd